Livet, träning och lite mer

Vid halv fem så började hon krysta ordentligt. Märkte att det var svårt och hon kämpade så. En annorlunda ställning fick hon till med framdelen utanför transportburen med huvudet pressat mot marken och baken upp i buren. Såg bakdelen komma ut först "Nej, inte igen" var min tanke (Mim hade problem förra gången med Boston som kom med baken först och var stor). Märkte att hur mycket hon är krystade så kom inte ungen ut! Jag insåg att jag skulle få agera barnmorska och tog ett lätt tag om ungen och pratade uppmuntrande med henne och när värkarna kom så hjälpte jag till lätt. Tog kanske tre värkar för att få ut hela ungen och när den var ute så klickade instinkten fram hos Dakota och började genast att slicka den. Fick hjälpa till att torka bort från ansiktet och den hade lite fostervatten i sig, men den var en kämpe och började kravla omkring och Dakota som torkade den. Det var en vacker svart unge men vit bläs och vita tassar. Den vägde 120 g! Inte konstigt att det var jobbigt för vår stackars Dakota. En stor unge med baken först.

En timme efter det kom barn nummer två. Nu var det lättare för Dakota att få ut dom och med ett värkar så var den ute. Fick hjälpa till med att torka från ansiktet för att få liv i den och snart så hade hon två fina bäbisar hos sig. Denna såg man var en hane ganska tydligt  Han var svartmönstrad pojke på 102 g.

En timme efter det så kom nummer tre ut. Nu hade Dakota ryggen till men kände bäbisen och hjälpte till lite med att få till livstecken. Inte för att det kanske behövs, men känns bättre för mig själv att hjälpa till lite om Dakota tillåter vilket hon gjorde. Det var ännu en svartmönstrad lite sak med vita tassar på 116 g.

Eftersom det var svårt att se hur det gick för Dakota och om man behövde hjälpa till så flyttade vi över henne och kattungarna till bolådan i sovrummet. Hon morrade lite, men accepterade att vi flyttade henne och sina tre söta små kattungar. Nu räknade vi med att det skulle komma en, kanske två till med en beräkning vi gjort på vikten.

Ännu en timme (hon är punktlig) så kom nummer fyra. Nu var jag inte förvånad längre att det kom en svart kattunge  Ännu en mönstrad utan vitt. Ganska stor mot sin bror vilket underlättar sedan  en vikt på 113 g vilket kändes bra men oj vilka vikter dom har! Mim har fått någon över 100 g de andra har oftast varit under 100 g. Inte undra på att Dakota kändes stor. Hoppades lite på att det var över nu men såg att hon hade lite värkar och tio över nio på kvällen som kom kattunge nummer fem. Kolsvart! Även denna gången så var moderkakan kvar i Dakota och hon var lite orolig och snurrade runt, men det var underförstått för elva minuter sedan kom nummer sex! Även den kolsvart, men med lite vitt. Nummer fem vägde 108 g och nummer sex, lillasystern vägde 95 g.

Så vi trodde på fyra stora eller sex små, istället blev det sex stora kattungar! Alla svarta eller svartmönstrade, vi får se om de är med silver eller inte. Skulle vara trevligt om någon är smoke av de solida (smoke är silver på solida katter) 

Dagen efter när vi kollade på kattungarna så märkte jag att nummer ett var en svartsköldpadda! Minimalt som Dakota men dock en padda med en fin bläs och fina vita tassar. Alla är så vackra och Dakota är så duktig. Hon var lite orolig igår på morgonen och trivdes med att jag satt med henne i rummet och höll sällskap. Idag är hon mer trygg och är med sina bäbisar som går bra upp i vikt. Nummer ett är en stor kattunge som tar verkligen för sig och nummer sex är en gnällspik som oftast säger till om hon inte får det hon vill ha