Uppdatering!
Lika lite som jag har uppdaterat så har jag tränat. Jag och Sofia startade en blogg där jag la upp några träningspass inför den Halvklassiker vi skulle genomföra under året samt träningen inför GBG-varvet.
Allt gick bra, min runkeeper på telefonen hjälpte en stor del under träningen. Den mätte sträckan och vilket tempo jag hade. Kanske inte det bästa jämt men det gjorde inget för jag var motiverad och tyckte det var trevligt att springa igen. Men såklart när allt går bra så händer nått som gör att allt går käpprätt åt helvete, det är ungefär mitt liv. Om något känns bra så kommer en käftsmäll för att ta ner mig på jorden.
Jag gjorde en lite längre runda, bestämde mig för att öka tempot på en skogsväg. Märkte samtidigt att runkeepern slutat registrerara tid och sträcka och var lite distraherad av det samtidigt. Men lubbade på ordentligt på det spår jag hade valt att springa in på. När jag var i slutet så trampade jag snett och ramlade ner på marken. Min första reaktion var "aj", dels på benet som jag skrapade upp och foten som började dunka lite lätt. Lossade på skosnöret på foten som jag trampade snett på och borstade av allt skräp på den sidan av kroppen som fått närkontakt med marken. Ville nästan börja gråta, men tänkte att det gör jag när jag kom hem. Så halvt blåslagen linkade jag hem. Trodde först att jag bara vrickat foten, men det visade sig att jag gett mig själv en rejäl stukning. Så all träning har försvunnit efter det. Jag kan gå men när jag gör nått mer avancerat så gör det ont i foten. Lite tråkigt och less på allt.
foten
Benet
Nu är det bara att ta nya tag. Får träna upp musklerna med balansplatta för minska risken för ytterligare stukningar nu när ligamenten i foten har förstörts för alltid. Halv klassikerna är körd, siktar mer på GBG-varvet nästa år och ska springa Lidingöloppet med pappa och syster yster nästa år.
Allt gick bra, min runkeeper på telefonen hjälpte en stor del under träningen. Den mätte sträckan och vilket tempo jag hade. Kanske inte det bästa jämt men det gjorde inget för jag var motiverad och tyckte det var trevligt att springa igen. Men såklart när allt går bra så händer nått som gör att allt går käpprätt åt helvete, det är ungefär mitt liv. Om något känns bra så kommer en käftsmäll för att ta ner mig på jorden.
Jag gjorde en lite längre runda, bestämde mig för att öka tempot på en skogsväg. Märkte samtidigt att runkeepern slutat registrerara tid och sträcka och var lite distraherad av det samtidigt. Men lubbade på ordentligt på det spår jag hade valt att springa in på. När jag var i slutet så trampade jag snett och ramlade ner på marken. Min första reaktion var "aj", dels på benet som jag skrapade upp och foten som började dunka lite lätt. Lossade på skosnöret på foten som jag trampade snett på och borstade av allt skräp på den sidan av kroppen som fått närkontakt med marken. Ville nästan börja gråta, men tänkte att det gör jag när jag kom hem. Så halvt blåslagen linkade jag hem. Trodde först att jag bara vrickat foten, men det visade sig att jag gett mig själv en rejäl stukning. Så all träning har försvunnit efter det. Jag kan gå men när jag gör nått mer avancerat så gör det ont i foten. Lite tråkigt och less på allt.
foten
Benet
Nu är det bara att ta nya tag. Får träna upp musklerna med balansplatta för minska risken för ytterligare stukningar nu när ligamenten i foten har förstörts för alltid. Halv klassikerna är körd, siktar mer på GBG-varvet nästa år och ska springa Lidingöloppet med pappa och syster yster nästa år.
Kommentarer
Trackback
